Det fortsätter att gå motigt för BAIF denna förkortade ”coronasäsong”. Kvällens hemmamatch mot Söderåkra AIK resulterade i förlust med 1–3 (1–1) och betydde vår fjärde raka utan seger. Det ser onekligen mörkt ut för oss nu när mer än halva serien är spelad. Matchbilden påminde en del om G/G-matchen för två veckor sedan, även om vi ikväll mötte ett ännu starkare lag. Då liksom nu förde vi spelet inledningsvis och utdelningen kom tidigt, redan i den åttonde minuten, när Alexander Olsson nickade in vårt ledningsmål. Under den första halvtimmen hade vi ett klart övertag, men i samband med vår straffmiss i minut 28 verkade det som att pendeln svängde över och gav SAIK ny energi.
Små marginaler, och istället för 2–0 var ställningen i paus 1–1 efter ett sent baklängesmål. Sedan fortsätter vi att släppa in billiga tidiga mål efter pausvilan, inte första gången i år det händer. 1–2 kom fem minuter in i andra och tryckte ned oss ännu djupare mentalt. Vi blev ängsliga, tappade vår spelidé och istället för att spela enkelt längs backen började vi slå långt. SAIK tackade, tog emot och försvarade sig utan några svårigheter. När sedan deras 1–3-mål föll i matchminut 70 var det mer eller mindre ridå.
Om det ser mörkt ut för vår del så ser det desto ljusare ut för Söderåkra. Deras seger innebar femte raka och 15 poäng av 15 möjliga. Fyra matcher återstår och medan de kämpar vidare i toppstriden, kämpar vi vidare för att hitta tillbaka till den där känslan som är så skön, när man efter matchen får le och sjunga i omklädningsrummet. Den känslan är väl värd att fortsätta kämpa vidare för.